Ensambarn

Det är dags för min sträcka i Blogstafetten och jag har fått ämnet ”Är kärleken blind?” av miatankar. Första tanken var att hon ställt en bra fråga och hittat ett ämne som passar mig. Så började jag fundera och insåg snabbt vilken svår fråga det egentligen är.

Är kärleken blind?

Ju mer jag tänker desto mer förvirrad blir jag och jag kommer snart fram till att jag egentligen inte har någon aning. Kanske är det inte kärleken som är blind, utan snarare så att kärleken gör oss blinda?

Jag hoppas att kärleken är blind när det gäller en persons utsida, att inte utseendet är det viktiga utan insidan och att vi blir blinda på grund av kärleken. Jag hoppas att kärleken gör mig vacker, att min signifikanta andra tänker på hur fin jag är inuti och att jag då blir vacker på utsidan, oavsett om jag är smal eller tjock, lång eller kort, ljus eller mörk, är ”frisk” eller handikappad och så vidare. Jag tror tyvärr inte att kärleken alltid är blind i dessa sammanhang. Allt för ofta låter vi oss påverkas av att han har skägg, hon saknar en arm, han är lite mullig och hon har inte den rätta klädstilen.

Jag tror att kärleken kan vara blind och att man med kärlekens hjälp kan övervinna många problem. Avstånd, religion, kultur, politik, sexualitet och ålder är exempel på ting som kan ställa till det rejält i många förhållanden och säkert orsaka många bråk, kontroverser och separationer. Men tillsammans och med vetskapen om varandras kärlek klarar sig många par igenom svårigheter och över hinder som för många andra verkar oöverstigliga.

Men på nätet kanske kärleken är blind? Där måste det vara lätt att faktiskt se förbi skalet eftersom man kanske inte alltid ser personen man lär känna. Kanske är kärleken för blind där? Är det för lätt att förställa sig och utmåla sig för att vara någon man inte är? Man förbättrar några detaljer och skavanker och plötsligt är du inte längre samma person. Hur blind är kärleken då när man upptäcker hur den andra personen verkligen är? Eftersom jag inte har varit med om det kan jag tyvärr inte svara på det. Kanske är det just där kärleken är blind? Då man övervinner alla svårigheter och bara har ögon för varandra?

Låt inte kärleken göra dig för blind. Inte på internet och framför allt inte i verkliga livet. Du får aldrig ha överseende med sådant du inte skulle ha stått ut med i andra sammanhang. Jag tänker då främst på alkohol och droger, fysiskt och psykiskt våld och sexuellt utnyttjande. Dessvärre tror jag att det är lätt att bli blind i dessa sammanhang, man tolererar bara för kärlekens skull, det är lättast så. Man har något att skylla på. Kärleken är blind.

Om kärleken någon gång griper tag om mig och Honom hoppas jag att den är tillräckligt blind för att vi tillsammans skall övervinna svårigheter och gå stärkta ur det men inte tillräckligt blind för att göra oss dumma och ge oss in på vägar som leder åt fel håll. Jag hoppas att vi blir blinda och gör kärleksgalna saker men inte så blinda att vi inte ser att vi sårar varandra.

Kontentan är nog ändå att det är med kärleken som Per Gessle och Gyllene Tider säger: ”Kärleken inte blind, men ganska närsynt.”

Jag skrivit färdigt min sträcka och lämnar vidare pinnen till lenjangel med ämnet ”Det är här livskvalitet för mig”.