Ensamhet - ett förbjudet ämne
Varför är ensamhet ett förbjudet ämne som tas upp så sällan? Och visst är det så att när det kommer på tal är det ofta på skoj och humor inblandat.
Ensamhet behandlas inte i någon större utsträckning i radio eller tv, skrivs inte om i tidningar. Det pratas inte om bland vänner och familj. När det tas upp är det ofta med hjälp av skämt och skratt. Det är som om vi måste ha det som någon slags sköld för oss själva för att över huvud taget prata om det. Ensamhet verkar inte vara något man talar allvarligt om. Och det är synd, för det är en så stor del av mångas liv. Det är ett stort ämne som behöver uppmärksammas mer. Vi behöver få veta att det visst går att vara ensam, att det inte är något fel med det.
Tyvärr är det så att man som ensam ofta stämplas som misslyckad. Varför i hela världen då? Och vem har bestämt att det ska vara så? Och varför är vi alla så dumma att vi fortsätter att tycka så? Alla är ensamma någon gång i livet tror jag, inte är man mindre värd för det.
Vad är det som gör ensamheten tabu, varför är det något vi inte pratar om? Är vi rädda för att erkänna för oss själva att vi är ensamma? Är det så att vi tycker det är pinsamt att vara ensamma? Skäms vi över att vi sitter hemma om kvällarna och ägnar helgerna åt städ och tvätt utan att komma utanför hemmet? Jag tror att det beror på ovanstående och på många fler anledningar också. En stor del är säkert just att det är ett så nertystat ämne. Det är ett ämne som sällan pratas om och det får oss att tro att det är något onormalt, något fel och sjukt. Och det är så synd att det är på det sättet. Du och jag är precis lika bra som och lika mycket värd som någon annan, hur många vänner, bekanta eller kärleksförhållanden du, jag och andra har!
Jag tror att om ensamheten skulle tas upp mer i media skulle det bli ett mer okej ämne att prata om i allmänhet och att vi skulle få se att det är många fler än vad vi tror som känner sig ensamma. Det i sin tur skulle göra att man inte behövde skämmas eller vara rädd för att visa sig ensam, det skulle inte vara något konstigt med det längre.
Egentligen är det ju inte alls konstigt att vara ensam. Vissa trivs med att vara ensamma och alla har inte samma behov. Ibland är det ju faktiskt riktigt skönt att vara ensam och något man kan längta efter. Det du skall komma ihåg är att det är helt okej att vara ensam. Det är inget att vara rädd eller skämmas för.
Jadu…det där har jag funderat över också. Men ibland undrar jag om det inte kommer inifrån?
Alltså att man stämplar sig själv som misslyckad. “Jag är ensam för att jag är misslyckad, klart ingen vill vara med mig” och så är den nedåtgående spiralen igång.
Jag är inte misslyckad trots att jag är ensam ibland. Inte du heller. Men syns man inte finns man inte i andras ögon.
Comment av Erik — 2006-08-24 11:26
Jag tror också att det kommer inifrån till viss del, att det delvis är mitt fel på hur jag ser mig själv.
Det blir lite “jag är ensam för att jag är misslyckad och jag är misslyckad för att jag är ensam”…
Comment av Ensambarn — 2006-08-24 18:56
Hej
jag läste din artikel i Hennes nyss. Blev så glad att nån skrev om det. Visst det finns jättemånga som känner sig ensamma har jag hört. Men vart. Jag ser och känner bara människor som har allt det där: massa vänner, pojkvän, sambo, familj. Jag har några vänner men de har aldrig tid , de har för mkt annat. Jag flyttade till sthlm för 5 år sen. Innan hade jag mkt vänner men det var svårt här. De kommer å går, männsikor flyttar, får massa annat som tar tid. HAde en kille som var mitt allt. Vi bodde ihop. Det är slut nu. Har ingen bra kontakt med min splittrade skilsmässofamlij. Så oftast sitter jag ensam. Och det är så himla deprimerande. Undrar var man kan träffa andra som känner sig ensamma. har inte träffat nån på flera år. Gjorde en blogg på passagen förut när d et tog slut, har samlat saker jag skrivit om ensamhet där, inläggen är fulla av mkt bitterhet. Är inte alls sån som person egentligen. är glad positiv trevlig social och allt. Men jag har skrivit det när jag känt mig som värst och det är skönt att skriva av sig då. den heter : ensamarintestark ( på blogg på passagen) , skriv gärna tillbaka där om du vill , mvh Anna
Comment av Anna — 2006-08-26 12:50
Hej Anna!
Kul att du har hittat hit. Jag känner igen det du skriver om de som har allt det där, man ser aldrig de ensamma.
Jag skall kolla in din blogg!
Comment av ensam — 2006-08-26 15:54
Hej Anna!
Du har träffat precis på den punkt som jag oxå känner av, med samma tankar om mej själv osv. Har gått så långt att jag sökt upp psykolog, för jag orkar inte längre fixa detta på egen hand.
Du får gärna ge mej webbadressen till det du skrivit, så jag kan gå in och läsa.
Mvh EK
Comment av EK — 2006-09-13 22:40
Är inte ensamhet ett begrepp för att en människa är ensam utan att ha valt det själv. Tror att det är just den ensamheten som är tyngst att bära. För de få dagar då man verkligen vill vara för sig själv då är inte heller ensamheten närvarande.
/R
Comment av Roger — 2006-10-25 19:13
Ensamhet är ju ett tungt laddat ord, och nog som du säger ett ord för något man inte har valt att vara.
Comment av ensam — 2006-10-25 19:41
Hej!
Gjorde en länk till ditt inlägg från min blogg.
Hoppas det är ok med dig!
Gå in och titta på min sida.
/ Fanny.
Comment av Fanny — 2006-11-13 23:58
Visst är det ok med länk, skall genast kolla in din sida.
Comment av ensambarn — 2006-11-14 17:28
Hej igen, min adress på passagen tror jag är www.passagen.se/ensamarintestark mvh Anna
Comment av Anna — 2006-11-16 10:48