Om det fanns ett elfte budord skulle det kanske lyda “Du skall uppskatta vad du har.”

Jag pratade med en kollega på jobbet för ett tag sedan. Det var fredag eftermiddag och hon ville smita hem lite tidigare.
”Gå du,” sade jag, ”här är lugnt. Åk hem till familjen och fira helg, jag har ju ingen som väntar på mig därhemma så jag blir kvar här tills vi stänger.”
Vi kom att börja prata om att uppskatta det man har. Hon berättade för mig att även om hon naturligtvis älskade sina barn och sin man och inte ville vara förutan dem kunde hon sakna singellivet och livet med sin man innan barnen. Nu var det barnens (och emellanåt också makens) bästa som stod i första rummet, hon hade ingen egentid längre och hon och mannen umgicks sällan på tu man hand. Hon kunde inte gå ut på krogen med vännerna spontant en torsdagskväll eller åka på romantisk minisemester med kärleken.

Tyvärr är det väl så att man inte alltid uppskattar det man har. Gräset är på något sätt alltid grönare på andra sidan och man strävar alltid efter något man vill ha men som inte finns i ens liv för tillfället. Själv är jag precis så, jag uppskattar inte alltid vad jag har som ensam och singel. Just nu behöver jag bara bekymra mig över mig själv, jag kan göra vad jag vill när jag vill utan att ta hänsyn till någon annan, jag riskerar inte så ofta att såra någon annan än mig själv med ord och handlingar. Men det är inte det mina tankar fokuserar på. Jag kan känna att det hade varit trevligt att ha någon att visa omtanke om, att göra något speciellt bara för att göra den personen glad och att ibland sätta mig själv i både andra och tredje rummet, låta andra gå före för att jag mår bra av att någon annan mår bra.

Hon sade också att hon inte haft vett att uppskatta vad hon hade när hon hade det. Jag antar att hon, precis som jag, tar det man har i sitt liv för tillfället så för givet att några andra alternativ inte finns. Jag kan naturligtvis inte föreställa mig hur en kärleksrelation eller familjesituation skulle kännas eftersom varje relation är unik beroende på vilka som ingår. Jag kan inte bergsäkert veta att det kommer att kännas så fantastiskt underbart som jag inbillar mig och fantiserar om. Jag kan inte veta att jag skulle vara lyckligare av att ha en hop med vänner omkring mig. Vem vet, jag kanske faktiskt har det bättre nu?

Oavsett om vi är i en livssituation vi trivs med eller inte tror jag att det är viktigt att vi faktiskt tar oss tid att uppskatta vad vi har och att vi gör det nu. För vilken situation du än befinner dig i brukar det finnas en strimma av ljus, något som är bra och några ljuspunkter. Ta fram dessa, förstärk dem och behåll dem i ditt minne och ta vara på dem nu. Uppskatta att du bara har dig själv att tänka på, uppskatta att du har en kär att rå om och uppskatta att du har barn som förgyller ditt liv. Uppskatta att du har ett jobb att gå till, eller att du har extra tid som arbetslös eller pensionär, uppskatta att du har förmånen att gå i skolan. Uppskatta att du bor i staden och har nära till allt eller på landet och långt till allt. Uppskatta sommaren som var och hösten som kommer.

Du skall uppskatta vad du har.

Andra bloggar om: ensamhet, uppskattning, budord