Törn
Jag var på fest förra helgen. Jag var där med några vänner och några av deras vänner, flyktigt bekanta. Ni vet hur det är, man vet deras namn, hälsar kanske på varandra i bankomatkön och vet ungefär vilket förhållande de har till vännen eller möjligtvis vännens bekante. Alkohol hjälper till, lättar upp stämningen och gör folk mer öppna och pratbara. På gott och ont.
Med i sällskapet var en av mina vänner, vi är ganska lika, båda är singlar, ingen av oss är något partylejon och så vidare. En i sällskapet pratade med henne en liten stund och sedan berättade han för mig att han sagt till henne att hon var så fin och kunde få vem hon ville.
Självklart kan hon det. Hon ser bra ut, är genomsnäll och intelligent och intellektuell och alldeles som folk mest. Hon är värd att få någon som älskar henne, precis som vem som helst. Men jag blev ledsen och jag kan ärligt säga att både självförtroendet och självkänslan fick sig en törn där. Jag är såklart inte sur på henne, det finns ju ingen anledning till utan jag blev arg på honom för att han sade det till mig. Varför sade han det till mig? Och varför sade han inte samma sak om mig?
Tänk på att när du pratar om ensamhet med någon som är ensam får du tänka dig för lite extra. Det finns många ömma tår att trampa på och det är lätt att säga saker som tolkas på ett helt annat sätt än vad du avsåg.
Jag känner igen det där, been there done that.
Men ens eget värde ligger inte i vad andra tycker.
Dessutom…han kanske sa samma sak till henne…om dig…
Comment av Erik — 2006-09-30 20:59
Du har rätt Erik.
Comment av ensam — 2006-09-30 22:22