De är inte så många, mina vänner, men de finns. Många av dem har jag känt länge, sedan barndomen och skoltiden. Det är något speciellt med de vännerna, inte bara det att vi har känt varandra längre än vi som blivit vänner i vuxen ålder. Vi känner varandra på ett helt annat sätt, mer in på djupet, vi har blivit vuxna ihop. Vi har tillbringat mycket tid ihop, ibland för mycket tid, och varit en del av varandras liv under många glada och ledsna stunder.

Vi har sett varandra tråna efter skolans snygging, göra slut och bli dumpade. Vi har gråtit tillsammans och vi har skrattat hysteriskt över interna skämt. Vi har snackat skit om andra vänner och förbannat lärare.

Vi har ställt upp för varandra, ljugit för föräldrar och skrivit sjukintyg för att slippa gympan. Vi har varit på upptåg och gjort hyss vi skrattar åt än idag. Vi har varit kära i samma person samtidigt. Vi har älskat varandra och hatat varandra. Vi har bråkat och blivit sams. Vi har tjuvrökt i skogen utanför skolan och fuskat på prov. Vi har hjälpt varandra när livet krisade som mest i tonåren.

Vi har suttit sömnlösa nätter och fnittrat, gråtit och tröstat. Vi har gått ut och in i varandras hus utan att ringa på. Vi har bråkat med varandras syskon och bjudits på mat av våra föräldrar. Vi har pratat med storasystrar och andras mammor om våra kärlekar och livets alla andra problem. Vi har drömt om våra liv som vuxna, vi har pluggat ihop och hjälp varandra i skolan. Vi har flyttat på oss i ledet när det skulle delas lag i fotbollen. Vi har skyddat varandra från andra barn.

Vi vet det mesta om varandra, och vi tycker lika mycket om varandra för det. Vi har lånat ut våra mor- och farföräldrar som extramormor och låtsasfarfar. Vi har lånat ut kläder och skor och lånat pengar av varandra. Vi har plankat in på parken och smugglat in alkohol på skolans drogfria disco.

Tack, kära vänner för den tid vi har haft, för den tid vi har och för den tid vi kommer att ha tillsammans.

Har ni förresten tänkt på att man inte känner någon riktigt bra förrän man varit hemma hos den personen?

Andra bloggar om: vänner, ensamhet, vänskap