Jag var och julklappshoppade häromdagen, i alla fall blev jag av med några bekymmer. När jag var och köpte klappar till den yngre delen av familjen slog det mig att jag är imponerad av de som jobbar i leksakaffärer. Ledsna och glada barn, trötta och stressade föräldrar. Blippande tv-spel, råmande kor och skällande hundar, att de står ut. Och lägg till det stressen när kön ringlar sig i hela affären. Och så skall man fylla på batterilagret och ha ett öga i nacken så att inga små och stora människor tar med sig obetalda saker och att alla demoexemplar låter, blinkar och lyser. Jag är emellanåt ytterst tacksam över mitt jobb…

Jag kom för övrigt på fördelar med att vara singel såhär i jultider. Man slipper klappångesten. Vad skall man köpa till sin kära? Finns det något svårare? Det skall vara något personligt, lagom dyrt, lagom fint och något som passar personen. Svårast är det väl alltid i början av förhållanden, har man hållit ihop en längre tid känner man varandra bättre och vet vad som brukar gå hem. Jag kan alltså vara glad över att slippa fundera och leta mig fördärvad över den perfekta julklappen.

Och så slipper man diskutera hur julen skall firas. Skall man dela på sig och åka på varsitt håll eller hinna med båda familjerna på samma dag. Och när båda tycker att julbordet måste ätas hos respektive mamma/mormor, hur gör man då? Och om ingen vill sitta i bilen mitt under Kalle och Snövit och alla de andra?

Andra bloggar om: ensamhet, jul, julklappar