Ensam, ensammare, ensammast
Sällan har livet känts mer ensamt än just nu. Sedan jag skrev här sist, för över ett år sedan, har det hänt ganska mycket. Men, faktum kvarstår. Jag är fortfarande ensam. Nu mer än för ett år sedan. Jag är ute på osäker mark och försöker undvika att trampa på minor och den tunna isen.
Många av de som jag räknade som mina vänner är på väg ut ur mitt liv. Inte för att något hemskt eller jobbigt har hänt, det var mest så att våra liv tog lite olika riktningar. Jag svängde åt ett håll, några andra åt det andra och några fortsatte rakt fram medan resten vände om igen. Just nu gör det ont att vara utan dem, jag vill så gärna ha kvar dem i mitt liv. De ger mig styrka och glädje, ro och tillit. Med dem kan jag skratta och tramsa en minut för att nästa prata allvarliga saker. Vi kan diskutera trivialiteter och livsavgörande beslut, allt inom loppet av en kvart. Mina vänner och jag är lika i mycket men också olika. Vi dömer inte varandra för att man tänker annorlunda, vi accepterar varandras olikheter. Tillsammans gör vi varandras vardagar lättare. Jag saknar er, mina kära vänner. Ni gav mig trygghet.
Visst, riktiga vänner försvinner inte bara sådär, men relationer ändras när man är på olika platser i livet. Vi kommer inte längre att ha samma förhållande till varandra som innan och det är svårt att vårda vänskapen när man inte får så mycket tid tillsammans. Jag vill inte bli bort- och avglömd, för jag kommer inte att glömma er. Ni kommer alltid att finnas kvar.
Att skaffa nya vänner är inte gjort över en natt. Det tar tid att lära känna människor, och är man som jag, från början redan ensam, är det ännu svårare. Jag vill ha nära vänner som jag kan vara mig själv med, som jag inte behöver göra mig till för att bli omtyckt. Vänner kan man aldrig få för många av, och jag vill gärna ha många kompisar, men få vänner. Kompisar umgås man med och roliga saker ihop med. Vänner finns med dig livet igenom. Jag behöver både vänner och kompisar, men just nu behöver jag en vän som mest. Någon att prata och dela svåra och lätta stunder med. Någon som redan vet det mesta om mig och känner mig.
“Någon som redan vet det mesta om mig och känner mig.” - Precis så känner jag också.
Just biten att det är så svårt att skaffa vänner som vuxen, gör att jag vill att denna någon redan ska känna mig. Svårt.
Comment av Lina — 2008-05-18 18:06
Jag håller helt med dig Lina. Det är oerhört svårt att skaffa vänner i vuxen ålder. Det var mycket lättare i sandlådan. Då frågade man bara varandra om man skulle leka, så var det klart sedan.
Comment av ensam — 2008-05-19 18:17