Beroende
Jag hamnade på Resan mot ljuset, och läste lite på bloggen. Det var när jag läste om o-fixen som hon avstått från (att prata med en viss person vid namn O som jag fattar det) som jag förstod att det precis är vad han har varit för mig. En daglig fix jag var tvungen att få, en abstinens som växte sig för stor att mäkta med de dagar jag inte såg honom. Jag bara var tvungen att se honom, få titta på honom. Det var som ett beroende.
Jag kunde inte låta bli, även de dagar jag egentligen visste bättre än att prata med honom. Jag visste ju precis hur dåligt jag skulle må efteråt. Jag visste att jag skulle längta men aldrig få något gensvar, jag visste att jag skulle drömma drömmar som aldrig skulle falla in. Ändå kunde jag inte låta bli. Det var något med honom, något extra, något som lockade. Han var, och är, som en drog för mig. Jag vet att det inte är bra för mig, ändå kan jag inte låta bli. Att hoppas, att längta och att drömma.
Det där “Oj:et lät dramatiskt i min blogg hehe, men ok ibland kan det va skönt att veta att det finns fler, fast det är negativa tankar…
Comment av aprilbarnet — 2008-05-31 16:01