Om vuxenhet
Jag är vuxen nu och har väl varit så i många år vid det här laget, i alla fall juridiskt sett. Men det är sällan jag känner mig vuxen. Ofta slår tanken mig att jag inte har någon aning om vad jag håller på med, och hur blev jag såhär gammal? Jag kan inte låta bli att undra vad andra vuxna skulle göra i olika situationer. Jag tittar runt omkring i min omgivning och tycker att alla andra är så himla vuxna jämt. Men jag hör på dem att de har precis samma funderingar som jag, de känner sig heller inte vuxna, fast de till och med är äldre än mig. Det är som att de vuxna blir mindre och mindre vuxna för varje generation som går, man håller fast vid ungdomen lite längre, är det inte så?
När jag var 18-19 år någonting var jag väldigt vuxen. Så vuxen som jag var då har jag inte känt mig på många år. Allt var så självklart och jag hade svar på allt. Jag visste hur min framtid skulle se ut, jag hade många år planerade. Det fanns inga problem som inte gick att lösa, jag fixade och donade. Jag var mer social och gjorde vuxna saker.
Det visade sig såklart att jag inte var sååå vuxen, men jag kände mig väldigt vuxen, och livet blev ju inte riktigt som jag föreställde mig det. Jag önskar att jag vore så vuxen idag, eller åtminstone kände mig mer vuxen emellanåt. Trots att jag är långt från tonåren är det precis så jag känner mig emellanåt, som en tonåring med hormoner som rasar åt alla håll och kanter, tafatt och klumpig med rodnande kinder och skämmigkänsla och en önskan om att inte synas.
Själv är jag 28 och känner mig inte en dag över 21. Några erfarenheter rikare och bättre ekonomi är nog dom enda skillnaderna. Men varför känner man detta behov av att vara vuxen. Jag har börjat fundera på att låta håret växa ut och skaffa hästsvans igen… Sen kommer jag ihåg att jag snart är 30 och inser hur patetiskt det skulle se ut…. Usch va gammal jag känner mig helt plötsligt.
Comment av Orwell — 2008-10-04 21:25
Visst var den? Tyvärr är den inte egenkomponerad utan direkt tagen från Lars Winnerbäcks “Iväg till hemligheten”, han är en riktig poet.
Hur som helst är det trevligt att få kommentarer! Uppskattas alltid, och jag känner mig faktiskt lite mindre ensam också! Kram
Comment av Abeona — 2008-10-05 15:20