Som om jag inte fanns
Jag har precis suttit på IM och communitys och chattat med ytligt bekanta och gamla vänner jag glidit ifrån och inte har hört av på många år. Ibland får jag sådana perioder, det blir plötsligt viktigt att höra av mig till mina vänner och bekanta. Det är inte alltid jag har något nytt att säga, men det är som om jag behöver veta att de minns mig.
Jag har märkt att det ofta är i perioder när livet inte alltid är skimrande höstfärgat med guldkant. På något sätt blir det viktigt för mig att de ser mig och vet att jag finns, det är som om jag måste bevisa för mig själv att jag fortfarande har ett någorlunda normalt liv med i alla fall nästan-vänner och att jag fortfarande existerar.
Egentligen var det nog det där jag måste höra. Att det kommer svalna, att det kommer någon annan.
Man kan ju inte leva på ett ögonblick hela livet.
Comment av Abeona — 2008-10-21 20:31