I helgen är det första advent, skall bli spännande att se om det blir något inlägg om t ex trevlig julmarknad. Tänkte själv gå på en julmarknad i helgen. Jag vet inte var du bor, men om du är i Stockholm finns många fina julmarknader, och där känner man sig mindre ensam.

Miranda: Man kan se allt positivt :=), det är bra att du påminner mig om det! Men borde inte allt bara bli brunt när man blandar alla färger? Och ser man digitalt på saken så är svart faktiskt inget ljus alls… Oavsett så är svart en snygg färg som passar till allt.

Egentligen är det väl kanske inte så viktigt att komma ihåg “gamla tider” utan mera vad som händer nu. Så var det ju också när man växte upp - då hade man inga “gamla tider” att komma ihåg. En del personer (någon mig närstående till exempel) förstår inte alls vad jag pratar om, och tänker helt annorlunda. Han känner sig aldrig ensam på det där sättet.

Har du julpyntat något hemma? Man kan julpynta när man är ensam också, fastän man kanske oftast inte känner någon inspiration till det eftersom man ju är ensam om att titta på pyntet sedan och tänker att det spelar väl ingen roll. Men egentligen är det extra viktigt att pynta ordentligt när man är ensam, så det blir extra hemtrevligt (om det går).

Funderade på vad jag skulle använda för signatur till det här inläggt och kom på att Hemsam passar bra. Det här med associationer är spännande. Ensam - hemsam - homsan. Tove Janssons bok “Sent i november” handlar om ensamhet. Hittade en riktigt bra berättelse om vad boken handlar om men istället för att citera något så lämnar jag länken här:
http://www.celsiusbokhandeln.se/biblioteket/46

Just den där boken kommer jag ihåg från när jag var liten, jag tror jag var åtta-nio år och min moster tyckte den var så bra så jag fick ett eget exemplar men jag tyckte nog bara att den var konstig. Det är nog en vuxenbok, nu tycker jag om de där böckerna.

Det värsta med att vara ensam är att det inte finns någon att dela sina minnen med, det finns ingen som kan komma ihåg samma saker. Om jag minns något från när jag var liten, till exempel, så är det bara jag som minns den händelsen. Om jag inte minns, så är det som det aldrig funnits, för det finns ingen som kan påminna mig. Jag kan aldrig säga t ex “- Kommer du ihåg när … ?” eller “- Hur var det med …?” för det finns ingen som kan komma ihåg det jag kommer ihåg och det känns lite märkligt egentligen.

Vær ikke alene hvis du er trist, vær ikke trist hvis du er alene.