Hos Ensambarn råder för närvarande ett tillfälligt avbrott. Ja, jag skriver tillfälligt, för det är inte permanent. Men jag tar paus med skriverierna ett tag framöver. Inspirationen tryter, tiden saknas och kraften behövs på annat håll.
Kanske möts vi åter i sajberuniversum?
Jag tar upp något som snurrar i bloggvärlden just nu.
Uppdraget är att ställa en fråga till fyra icke levande personer. Ok, jag fuskar lite grann och tar ganska stora frågor som jag förhoppningsvis får långa svar på.
Jag utmanar En liten tant, Erik, Lina och alla andra som vill att fundera ut fyra frågor.
Jag har så litet att skriva om och så mycket att göra nu att jag inte hinner känna mig ensam …
Jag tar en bloggpaus och återkommer när klapparna är öppnade, magarna fulla med julmat och godiset uppätet.
Trevlig lucia, god jul och gott nytt år på er!
Jag har haft min femtusende besökare här på bloggen på mindre än ett år. Det firar jag med att länka till några av mina tidigare inlägg som jag tycker är läsvärda. Uppdatering kommer emellanåt, så sidan är väl värd ett besök om ett tag igen.
Nu, lite adventsläsning. Håll till godo!
Elvaåringen - inte så ensam - om att alltid vara barn i sina föräldrars ögon
Är kärleken blind? - inlägg i Bloggstafetten omg. 3
Beslutsångest - den som ändå visste vad man ville bli
Marknaden - om utelivet
Lite som du - att alltid väljas sist
Grattis Sverige - grattis Sverige på nationaldagen
Om skönhet - vad som är vackert
Mitt hemliga dröminlägg - inlägg i Bloggstafetten omg. 4
Ensamhet - ett förbjudet ämne - Ensamheten är ensam
Det elfte budordet - om att uppskatta vad man har
Självkänsla - om att inte tro på sig själv
Nätdejtarens bön - något för alla internetflirtare
Om ensamhet - om gemenskap som inte hittat rätt
En liten tant som ofta är så klok, skriver om heta helveten och gnällspikar och självutnämnda offer. Läs!
Nu var det dags igen, jag har gett bloggen nya färger som ni ser. Ser det knasigt ut? Tryck shift och uppdatera så skall det ordna sig.
Härmed avslutar jag också min rosa bandet-kampanj och konstaterar att många fler bloggare har lyckats bättre än mig, och tur är väl det…
Är du ensam och bloggare?
Då kanske Lonely Bloggers är något för dig?
Det verkar vara någon ny dejtingsajt… Jag har inte kollat in den särskilt mycket och den verkar inte vara igång fullt än heller.
Andra bloggar om: lonely bloggers, ensamhet, bloggar
Förresten, ni har väl röstat idag (eller förtidsröstat tidigare)? Det hoppas jag att ni har. För mig är det viktigt att man utnyttjar sin rätt att rösta. Det är inte alla som har den rätten, många kämpar och har fått kämpa för att få göra sin röst hörd. Rösta blankt om du inte tycker att något parti motsvarar dina åsikter.
Jag tycker alltså att det är viktigt att rösta och göra sin röst hörd, däremot tycker jag att partipolitik är rätt tråkigt. Jag orkar inte sätta mig in i allt och står sällan ut med diverse debatter. Enligt mig tjafsar de mest.
Valet verkar för övrigt vara väldigt aktuellt bland bloggarna nu. På bloggar.se handlar 18 av de 20 största ämnena just nu om val eller politik… Det är bra att vi har val, men det skall bli rätt skönt om någon vecka eller så då media har lugnat sig lite med allt vad val, demokrati, partier och debatter heter.
Ingen skall behöva vara ensam, men det känns på något sätt skönt att veta att fler är det. Det är som det skrivs i kommentarerna här på bloggen, skönt att veta att man inte är ensam om att vara ensam. Livet känns lite mindre hopplöst då, man tror inte längre att man är ensammast i världen. Jag unnar alla ensamma all två- och flersamhet i världen men någonstans finner jag trygghet i vetskapen om att det inte bara är jag. Det är inte mig det är fel på. Inte bara i alla fall.
Tack alla ni som peppar och skriver kommentarer! Det är trevligt att vara läst och kul att få respons.
Andra bloggar om: ensamhet
Jag behöver er hjälp nu. Jag funderar på lite förändringar här på bloggen och behöver veta vilka delar ni läser och använder. Hur navigerar ni?
Använder ni t.ex. Senaste inläggen, Kategorier och Arkiv i vänsterspalten? Och hur är det med kalendern i högerhörnet och sökrutan? Vad vill ni ha mer av och hur tycker ni att det ska se ut?
Alla ni som läser bloggen, kommentera nu!
Varför är det så svårt att sätta vettiga rubriker på sina blogginlägg? Det gäller att hitta något klatschigt bra namn som sammanfattar texten men som inte är för långt. Det skall gärna vara lite kryptiskt så att man blir nyfiken på att läsa men man måste också förstå kopplingen mellan rubriken och texten när man har läst klart.
Tidningsredigerare är nog inget jobb för mig, även om jag tycker att jag själv kunde sätta betydligt bättre rubriker på vissa artiklar som publiceras.
Andra bloggar om: rubriker, rubriksättning
Nu har turen kommit till mig i den senaste upplagan av bloggstafetten. Av kulturbloggen har jag fått ämnet “Vad är ditt hemliga dröminlägg? Vad skulle du skriva allra helst om - men inte vågar och varför?”
Det finns naturligtvis många saker jag vill blogga om men som jag väljer att inte publicera, av olika anledningar. Mest för min egen skull förstås, men också för andras skull. Jag vill vara anonym, det ger mig större utrymme att sätta mina tankar på pränt och ger mig en frihetskänsla, om än något falsk. Det är också för att skydda mina medmänniskor, jag vill inte att någon skall bli skriven om utan att veta om det, lika lite som jag vill att någon skriver om mig utan att jag är medveten om det.
Något jag funderat många gånger på om jag skall publicera eller inte är inlägg om sådant jag ångrar att jag inte gjorde när tillfälle gavs. Det finns särskilt en kedja av händelser som för några år sedan kunde ha lett till att jag inte varit så ensam som jag är idag. Jag spelade inte mina kort rätt då och det ångrar jag idag. Jag vet naturligtvis inte vad som kunde ha blivit, men det är ovissheten att inte ha gjort allt jag kunnat som grämer mig.
Det är som sagt många år sedan nu, men inte tillräckligt många för att jag skall ha glömt. Jag känner fortfarande en viss vrede och ett uns av självförakt när jag tänker tillbaka på den sommaren och jag förbannar mig för att jag inte vågade satsa. I mångt och mycket var det en fantastisk sommar, vädret var vackert, jag var nyutbildad och hade hela livet framför mig. Bitterljuvt minns jag åskoväder, hammarslag, tangentinstrument och en och annan pizza. Fjärilarna fladdrade i trädgården och blickarna var stundtals långa, ibland avvaktande, undrande och intetsägande. Några veckor bara, av det som aldrig blev. Jag kommer ihåg ogenomtänkta och plumpa kommentarer, irrationellt handlande och ett abrupt slut.
Jag väljer trots allt att inte berätta mer om denna, och några andra episoder. Det är för privat, något jag vill hålla för mig själv. Det är också med vetskap om att många fler än vad jag tror läser både din och min blogg som jag utelämnar en del, det som sätter händelserna i perspektiv och sammanhang. Således kommer troligen aldrig mitt dröminlägg vare sig skrivas eller publiceras.
Jag skall lämna över stafettpinnen till thmz, och jag vill veta hur han skulle beskriva musik, hur det låter och hur man påverkas, för någon som aldrig lyssnat på musik innan. Ämnet blir alltså: Beskriv musik för någon som aldrig har hört musik.
Och så en liten övning till alla er andra, frivillig för den som vill. Jag är förstås nyfiken på saker ni ångrar att ni inte gjorde eller sade när tillfälle gavs. Det får du som läser gärna berätta om när som helst. Gör gärna en trackback eller skriv en kommentar här när ni blir klara. Det kan var mer eller mindre detaljerat än vad jag har skrivit men berätta något!
Andra bloggar om: ensamhet, privat, blogstafett, ånger
Jag har den senaste tiden haft mer ont av min ensamhet, innan har det inte varit något jag har funderat särskilt mycket över eller upplevt som jobbigt. Det har börjat kännas annorlunda, jag känner att det är något i mitt liv som saknas. Jag känner att jag är redo för ett förhållande. Jag kan se mig själv tillsammans med en man på parmiddagar, på bio och på krogen och på släkttillställningar, något som tidigare inte varit aktuellt. Jag känner mig redo för en nystart även om den känslan är förenad med oro och osäkerhet. Självklart är det känslor och insikter som inte har kommit över en natt, det är en gradvis förändring som smugit sig på.
Men det är också något som jag har blivit redo att berätta om, om än anonymt. Om någon undrar om mitt bloggande förändrar, försvårar eller underlättar mitt tänkade och kännande på något vis är svaret nej. Jag känner precis samma saker och tänker lika många eller få, glada som ledsna, tankar. För mig är bloggen ett sätt att berätta och skriva av mig på. Finns det någon som känner igen sig i mina tankar eller får något ut av det jag skriv här är det bara bra.
Och jag uppskattar era kommentarer, ni ger mig många tänkvärda ord och får mig att se på saker och ting från olika håll. Dessutom är det kul att skriva för någon, inte bara lösryckta meningar i ett tummat block. Här tvingas jag tänka lite på meningsbyggnad, stavning och grammatik, därmed inte sagt att allt alltid är perfekt ur språklig synpunkt. Det måste vara lätt att skriva och förmedla tankar.
Andra bloggar om: ensamhet
Dags att börja värma upp inför Blogstafetten som sätter igång snart. Jag har redan anmält mig, vill du också vara med är det hög tid att anmäla sig, antalet platser är begränsat…
Jag var med förra omgången också, då funderade jag på om kärleken är blind.
Andra bloggar om: blogstafetten, kärlek
Jag skickar iväg Ensambarn på sommarkollo nu och återkommer när jag känner för det. Nej, det här betyder inte att jag på något sätt har blivit mindre ensam, jag är bara lite trött på att blogga om det och tar en paus över sommaren. Bloggandet och bloggläsandet brukar ju dala för de flesta på sommaren ändå, så jag gör ju er en tjänst… Men, titta in emellanåt, säkerligen kommer Ensambarn hem och sätter sig vid datorn några gånger…
Som ni kanske ser har jag gett bloggen ny design. Den är lite ljusare och lättare. Mycket trevligare än innan om ni frågar mig. Det passar sommaren lite bättre att den är vit och med en fin blomma. Hoppas ni tycker att den är fin!
…kan jag inte minnas att jag har skrivit om, men någon har googlat på det och hittat hit. Stackare, vad besviken h*n måste ha blivit. Här skrivs knappt en gnutta sport, bara gnälliga inlägg om min ensamhet och mitt liv som ensambarn.
Alla besökare är naturligtvis välkomna hit, oavsett vad ni söker på för att komma hit. Jag hoppas att ni hittar något intressant och läsvärt här.
Just nu står det ganska still på bloggfronten. Jag har en del idéer till ämnen, men jag kan inte värka fram något ur dem tankarna. Jag är ju ensam, fortfarande, men kan ju inte bara skriva om det hela tiden. Jag måste åtminstone ge något mer perspektiv på det eller linda runt det runt något. För hur kul är det att skriva och läsa i inlägg efter inlägg om hur ensam jag är?
Nej då. Jag har inte försvunnit från bloggvärldens yta eller blivit oensam, det har bara varit lite mycket senaste veckan. Och mer lär det väl bli. Allt har en förmåga att hopa sig samtidigt.
Idag när jag kollade min e-post såg jag att jag hade fått tre gånger så mycket skräppost som riktiga mail (som i och för sig bara är statistikloggar.) Så, om ni behöver ett tips på hur man får mycket skräppost, här kommer det. Öppna ett mailkonto hos valfri kostnadsfri tjänst, lägg ut den på en blogg, och voilà, du har skräppost upp över öronen. Allt från lottovinster och tiggarbrev till förstoringar av kroppsdelar jag har och inte har. Kan inte någon gå och dra ur sladden till att spamdatorer? Jag vill inte ha sådana brev. De är inte alls roliga. Måste dock ge eloge åt Yahoos skräppostfilter som tar den allra största delen av oönskade mail.
Är lite osäker på om pingningen fungerar som den ska överallt? Ni som läser bloggen via någon rss-service kan väl lämna en kommentar om det funkar hos er eller inte…
nyligen.se fungerar, men är osäker på om knuff.se och bloggar.se hänger med.
Tror inte heller att kommentarsflödet fungerar riktigt riktigt. Vet dock inte var problemet ligger.
Med detta inlägg hoppas jag få min tusende besökare. 1000 unika sidvisningar sedan jag lade in räknaren, för ungefär tre månader sedan. Det tycker jag inte är så illa. Visserligen utgör jag väl själv en stor del av besökarantalet, men inte mer än en om dagen i alla fall, eftersom det är så de räknar. Fast jag vill naturligtvis ha fler besökare och läsare.
Andra bloggar om: besökarantal, blogg, besökare
På årets etthundraandra dag skriver jag nu mitt hundrade inlägg här på bloggen. Det innebär i genomsnitt ett inlägg om dagen. Jag har funderat, tänkt, gnällt och emellanåt också varit glad om smått och stort, roligt och tungt. Och i den här stilen kommer jag nog att fortsätta, kanske inte med samma intensitet, men ändock fortsätta skriva ner mina tankar om ensamhet och andra vardagliga ämnen som berör mig på ett eller annat sätt.
Jag tror mer på att skriva lite färre inlägg som är genomtänkta och genomlästa en gång innan. Det blir intressantare både för mig och för er läsare. Nåja, visst kommer det komma med en hel del skräp även om jag läser igenom mina korta små texter både en och två gånger, men det får ni stå ut med.
Förresten så vill jag veta vad ni tycker om bloggen, lämna gärna en kommentar!
Det är bloggtorka hos Ensambarn för tillfället, har inget att skriva om och kan inte fästa tankarna tillräckligt för att formulera något vettigt. Helgen ämnar jag ägna åt avkoppling och inte ett dugg datorrelaterat arbete eller bloggande. Förhoppningsvis kommer inspirationen tillbaka.
Tydligen saknas det en timme här. Har inte UTC sommartid eller har den inte börjat än? Har nu lagt till ytterligare en timme, så detta ska funka hoppas jag…
Enligt statisken på bloggen har jag någon besökare som via Google undrar huruvida livet på landet innebär livskvalitet. Visst är bostadsdelen en stor del av livskvalitet, för vissa är det att bo i en stuga utan el och vatten fem mil från närmsta granne och för andra är det att bo mitt inne i stan med fem meter till närmsta fik.
Själv är jag lite ambivalent, jag skulle gärna bo på landet, det har jag bloggat om tidigare. Men samtidigt är det väldigt bekvämt att bo i stan, även om jag nu inte bor mitt inne i centrum.
En liten stuga med lagom stor (läs liten) plätt till gräsmatta, en blomrabatt, grusgång och ett äppelträd i ett lugnt område i utkanten av stan kanske är lösningen?
Andra bloggar om: livskvalitet, bo på landet
Det är dags för min sträcka i Blogstafetten och jag har fått ämnet ”Är kärleken blind?” av miatankar. Första tanken var att hon ställt en bra fråga och hittat ett ämne som passar mig. Så började jag fundera och insåg snabbt vilken svår fråga det egentligen är.
Är kärleken blind?
Ju mer jag tänker desto mer förvirrad blir jag och jag kommer snart fram till att jag egentligen inte har någon aning. Kanske är det inte kärleken som är blind, utan snarare så att kärleken gör oss blinda?
Jag hoppas att kärleken är blind när det gäller en persons utsida, att inte utseendet är det viktiga utan insidan och att vi blir blinda på grund av kärleken. Jag hoppas att kärleken gör mig vacker, att min signifikanta andra tänker på hur fin jag är inuti och att jag då blir vacker på utsidan, oavsett om jag är smal eller tjock, lång eller kort, ljus eller mörk, är ”frisk” eller handikappad och så vidare. Jag tror tyvärr inte att kärleken alltid är blind i dessa sammanhang. Allt för ofta låter vi oss påverkas av att han har skägg, hon saknar en arm, han är lite mullig och hon har inte den rätta klädstilen.
Jag tror att kärleken kan vara blind och att man med kärlekens hjälp kan övervinna många problem. Avstånd, religion, kultur, politik, sexualitet och ålder är exempel på ting som kan ställa till det rejält i många förhållanden och säkert orsaka många bråk, kontroverser och separationer. Men tillsammans och med vetskapen om varandras kärlek klarar sig många par igenom svårigheter och över hinder som för många andra verkar oöverstigliga.
Men på nätet kanske kärleken är blind? Där måste det vara lätt att faktiskt se förbi skalet eftersom man kanske inte alltid ser personen man lär känna. Kanske är kärleken för blind där? Är det för lätt att förställa sig och utmåla sig för att vara någon man inte är? Man förbättrar några detaljer och skavanker och plötsligt är du inte längre samma person. Hur blind är kärleken då när man upptäcker hur den andra personen verkligen är? Eftersom jag inte har varit med om det kan jag tyvärr inte svara på det. Kanske är det just där kärleken är blind? Då man övervinner alla svårigheter och bara har ögon för varandra?
Låt inte kärleken göra dig för blind. Inte på internet och framför allt inte i verkliga livet. Du får aldrig ha överseende med sådant du inte skulle ha stått ut med i andra sammanhang. Jag tänker då främst på alkohol och droger, fysiskt och psykiskt våld och sexuellt utnyttjande. Dessvärre tror jag att det är lätt att bli blind i dessa sammanhang, man tolererar bara för kärlekens skull, det är lättast så. Man har något att skylla på. Kärleken är blind.
Om kärleken någon gång griper tag om mig och Honom hoppas jag att den är tillräckligt blind för att vi tillsammans skall övervinna svårigheter och gå stärkta ur det men inte tillräckligt blind för att göra oss dumma och ge oss in på vägar som leder åt fel håll. Jag hoppas att vi blir blinda och gör kärleksgalna saker men inte så blinda att vi inte ser att vi sårar varandra.
Kontentan är nog ändå att det är med kärleken som Per Gessle och Gyllene Tider säger: ”Kärleken inte blind, men ganska närsynt.”
Jag skrivit färdigt min sträcka och lämnar vidare pinnen till lenjangel med ämnet ”Det är här livskvalitet för mig”.
Nya tekniker medför möjligheter för nya mobbingmetoder. Bloggmobbing är ett sätt. Stoppa det nu!
*skriver, suddar, skriver, formulerar om, svär, sorterar tankar, skriver, suddar, ger upp*
Känns som bloggtorka för tillfället, har inget vettigt att skriva om. Massor av tankar, visst, men de vill inte forma sig till någon vettig text. Tänk att det kan vara så svårt ibland att formulera sina tankar, och ibland bara sprutar det ur huvudet och från fingrarna.
Roar mig med OS, TV, surfning och en heldag i soffan istället. Kanske inspirationen infinner sig.
Ja, jag börjar misstänka det… Jag kom på mig själv i eftermiddags att jag tyckte det skulle bli roligt med OS, har under kvällen tittat lite grann på invigningen samtidigt som jag läst igenom veckans skörd av bloggar. Fast jag måste säga att själva invigningen är rätt tråkig.
Snöade in (ursäkta ordvitsen så här i vintertider) lite på det här med OS och har hittat en del bra guldgruvor.
SVT har som vanligt en gedigen sajt, välfylld, snyggt presenterat och någorlunda lättöverskådligt. Här kan man säkert alltid hitta senaste nytt om man inte har tillgång till en TV-apparat under de närmsta veckorna. På sajten har vi också Jonas Karlssons krönika som jag glatt kommer att läsa. Han skriver intressant och läsvärt. Jag hoppas att hans "blogg" håller samma standard som vid friidrotts-VM i somras. Där finns även Anders Hanséns spaningar på vinter-OS. Lovar gott även det. Han verkar ge en lite annorlunda bild, mer om livet runt OS än själva tävlingarna. Intressant.
Sveriges Radio har naturligtvis också de en OS-sajt, jag betvivlar inte en sekund att även den är bra. Här kan man till och med lyssna på gamla klassiska refererat och läsa om de olika grenarna. Men roligast hittills är inte helt oväntat Radiosportens barnsida för OS, med mycket matnyttigt även för vuxna och inte minst då OS-spelet. Testa hur duktig du är på internetslalom eller sajbersnowboard. Kanske är du nästa Anja Pärsson? Än så länge håller jag mig på amatörnivå, men det måste väl räknas som en stor bedrift att undvika alla portar väl? Det måste ju vara precis lika svårt som att åka emellan dem…
En liten tant utmanade mig.
Du anmodas härmed göra upp en lista på fem konstiga ovanor eller egenheter du har och sedan utmana fem andra bloggare att göra detsamma och fortsätta kedjan. De ska även bifoga de här korta reglerna i sina inlägg.
Längst ner i det här inlägget finns en lista över vilka jag utmanar, jag kommer även att gå in på deras bloggar och meddela att de är utmanade.
Hjälp, ovanor, det har jag säkert en massa fast jag inte tänker på dem. Men ok, här kommer en liten lista:
Japp, det var några av mina ovanor. Ju mer jag tänkte på det, desto fler kom jag på…
Eftersom jag ännu inte har så många bloggbekanta som inte redan skrivit om sina ovanor “släpper” jag ämnet löst och låter vem som vill anta utmaningen. Fundera på!
Så, nu är jag anmäld till både bloggtoppen.se och bloggportalen.se. Verkar vara något man gör när man har blogg, får se om det genererar fler besökare. (Inte för att jag kommer att kunna märka det direkt, besökarantalet svajar något alldeles och min blogg är ju ännu ny, men mycket kul om det kommer några fler läsare.)
Att det finns några läsare märker jag, även om det är en rejäl dipp på helgerna. Ni som läser: kommentera gärna!
Ledsen om bloggen legat nere ett tag, men blogsome bytte servrar eller något under en tid, men nu hoppas jag att allt skall fungera igen. Jag hoppas verkligen att det innebär att bloggen blir lite snabbare, framför allt administrationsdelen av den.